Flytt in, flytt ut

Ja jisses, knappt har jag hunnit slå ner mina bopålar (om än inte så djupt, det är ju en hyresrätt) så ska jag slita upp dem igen. Den här gången för att bli sambo! Ojoj, känns så sabla vuxet. Undrar om jag nånsin kommer växa ifatt mig själv? Tror inte det, är bara att le och hänga på! Men rätt känns det i alla fall. Konstigt det där, man har inte alls planerat för det men helt plötsligt finner man sig själv i ett trivsamt förhållande och en Svenssonvardag. Ger mig lite mild ångest ibland (jag vill ju inte vara som alla andra!) men när man har en så underbar person att dela vardagen med, och helgen med för den delen, så är njutningen betydligt större än våndan! Jag är väl helt enkelt inte mycket mer annorlunda än någon annan, hur gärna jag än vill tro det. *poff* Där sprack bubblan! Nåja, så länge jag njuter av det kan det gärna få vara som det är. Annars går för mycket energi åt till att bara försöka vara något man inte är.

Äsch, nu blev det för djupt. Till det jag egentligen tänkt dryfta här, dvs att en in- och utflyttning (de ligger så nära varann att jag slår ihop dem!) faktiskt kräver en fest! Eller vad säger ni?? Vill ni komma? Om inte annat så för att säga adjö till 'det offentliga vardagsrummet'. Kan väl inte påstå att jag vårdat det ryktet så bra under min tid, men M vet vad det handlar - sitter många minnen i väggarna! :) Kommer sakna den, det är helt klart... Hör av er, jag vet att ni finns! ;)

Har ni fest, eller? Minne från tider som flytt... :P